Pelarnejd

Pelarnejd var en gång en del av landet Wilone men är nu en fristående provins som kämpar för sin rätt att bestämma själv. Det är mer ett skogssamhälle med utspridda boningar mer än en traditionell jordbruksby. Byn Svartby har legat på denna plats men har blivit övergiven för mer bättre försvarsstrategiska lägen längre in i skogen.

Kända platser

Gruvan
Ljudet från arbetarna i gruvan ekar i de smala och djupa tunnlarna. Dag och natt finns det alltid minst två arbetare som finns på plats för att bryta de värdefulla resurserna som finns där.

Men trots de ihärdiga arbetet i gruvan så börjar arbetarna bli oroliga, känslan av att bli övervakade av något från mörkret gör att de oroligt ser sig omkring över axlarna. De säger sig höra ekot av ett rovdjurs skri i gångarna och gång på gång tror de sig se skepnaden av en enorm ulvbest som styker sig mot de hårda bergsväggarna och hur de än försöker komma ikapp den så är den alltid försvunnen när de kommer till den plats där den senast vistades.

Gamle Cavallius lät öppna en gruva som nu åter är fri från ondska och okänt hat. Den ger trakten resurser och rikedomar även om många fortfarande minns vad som kommit ut från den...
Off - spel sker endast vid gruvingången och ej i gruvan då den inte finns på riktigt.


Kraftplatsen vid kullen
”Kylan trängde in till märgen på mig när jag höjde min yxa, ett klagotjut hördes i mitt huvud och jag var tvungen att slänga yxan åt sidan för att det skulle sluta skära i öronen på mig. Där låg jag framför det gamla trädet och kunde med rädsla se upp på dess uråldriga grenar. Som om trädet anklagade mig för ett grovt brott skakade jag av rädsla innan viskningarna mellan träden tystnade. Snabbt och utan att bry mig om yxan rusade jag därifrån.

Om det varit så att jag druckit något olämpligt eller kanske bara var trött vet jag inte, men jag tänker dock aldrig bege mig ut dit med yxa i hand igen, för det säger jag er. Det är något magiskt med det där trädet det kan jag lova er...”
//Hört på Ulvs värdshus av en före detta skogshuggare.

Nära fortet, uppåt kullen/berget står det ett gammalt träd som en gång i tiden tagits för en ondskans plats men som nu traktens invånare åter sett sanningen kring. Det är en kraftplats skapad av naturen och de Gamla, en plats att finna kraft vid, naturkraften och jorden är stark där och många ceremonier hålls där.


Ulfs värdshus
Det var mörkt och kylan kröp sakta inpå oss när vi satt i värdshuset. Trots att frosten sakta smög sig närmare så gick det ingen nöd på oss för Ulf hade tidigt på morgonen sett till att tända elden och även om det var sent så brann den fortfarande starkt då det hela tiden fanns folk som kunde lägga på mer ved. Vi beställde in varsitt stop cider och en bit av den berömda äppelkakan för att stilla vår törst och hunger.

Den natten skulle jag få veta mer om hur Pelarnejd styrdes och ni skall veta att jag var nyfiken. Ända sedan jag första gången fått höra att Pelarnejd gjort sig fria från Wilone hade jag villat besöka platsen och den här kvällen skulle jag få höra hela historian. Historian om hjältedåd, sorg och blodiga slag för att få ett fritt Pelarnejd.
//Notarien Einof från Wilone

Mötesplatsen för både skogens varelser och människor där man kan få sig en god bit mat, ett stop cider eller sova i tryggheten för en natt. Ulf själv är en handelsman med många kontakter.


Fortet
Förberedelserna är i full gång i fortet och en större kontroll och försiktighet visas mot det folk som passerar. Omkring fortet tränar nu de posterade inom både svärd, yxkamp och bågskytte även brottning är något som vanligt kan pågå. Under dygnets alla timmar finns det hela tiden alltid minst en som står på vakt, redo att slå larm om fienden skulle nalkas. 

Här är den givna platsen att söka militärt sök skydd på och givetvis att försvara trakten mot anfall från rövare och i värsta fall Wilones trupper.


Den heliga platsen
Många rykten går omkring denna mytomspunna plats, platsen dit mörkret inte når och där endast närvaron av platsen fyller en med vördnad och förundran, men så säger ju endast ryktena, trots att många försökt finna platsen är det många som tiger om den. En del börjar ifrågasätta det som löst rykte och skulle säga att platsen inte ens existerar, men vem vet?

Vad man dock vet om platsen är att folk från långa vägnar färdas för att få se platsen och många som kommit därifrån verkar vara fyllda av en inre frid.

Hit färdas endast de som har ett gott sinne och lever för ljuset. Mången ceremoni har här hållits och inte alla vet var denna kraftplats finns.


Alvernas rådsplats
Träden runt platsen står i frid med alverna och naturen, en samling som för hög mystik med långväga hemligheter större och mer avgörande än många andras diskussioner och beslut.

Och allt är de hemlighetsfulla alverna, att få ur en alvs hemligheter är att tala med ett träd och ett träd tiger tills smärtan blir för hög och de tjuter så blodet isar. Ty alverna och träden delar ödet och dör skogen? Vad blir det då av alverna, trädens och skogens väktare.

Ett varningens ord skogshuggare. Håll yxan gömd och eldarna små och låt er ej komma nära alvernas rådsplats ty de tar det inte med blida ögon.

Här möts alverna i sina råd och här fattar de beslut om långt mäktigare ting än människan någonsin kunnat föreställa sig.


Malströmmen
Tidigare stängd och säker,men för magiker en hemsk och farlig plats ty när du som magiker närmar dig platsen kommer dina krafter tas ifrån dig, du kommer inte kunna bruka ditt värv och känslan av tomhet får många av ditt slag att darra av skräck, men om du trots det vågar ta dig steget in till denna plats se då till att du har följeslagare som är villiga att skydda dig ty du är här ett lätt byte mot dem som vill ditt slag illa.

Nu släpps det även ut virvervindar av mörker, ondska skulle de vidskepliga och rädda säga, ett nödvändigt ont för andra. Ty finns det ljus måste även mörker finnas för att balansen skall bestå.


Andarnas hus
Månljuset färgar natten grå. Runt trädstammarna ringlar sig en vit dimma. Den klänger sig fast vid stenarna och gräset. För varje steg jag tar tränger en doft av jord upp och öppningen i skogen kommer allt närmare. En uggla hoar längre bort i skogen och vinden ruskar om trädkronorna, vars grenar släpper ett par löv som dalar den mot gräs och mossa. Med blicken på den flata stenen i mitten av gläntan fortsätter jag. Nattluftens fukt lägger sig på mina kinder, svalkar huden och jag släpper äntligen nervositeten som gnagt i mig ända sedan jag såg tecknet som lämnats i jorden utanför min boplats.

Grenarna framför mig lyfter sig över mitt huvud och släpper in mig i skogsrummet. Svarta moln drar förbi månen och släcker världen för en stund. Träden slukas av skuggor. Den ljusgrå stenen som förut hade tjänat som vägvisare, försvinner in i natten, men när månens blåvita ljus återigen reflekteras mot graniten, fortsätter jag att gå. Grenar knakar när ett rådjur flyr bort. Ugglan ger ifrån sig ännu ett ekande hoande. Jag lämnar skogen bakom mig. Framför mig reser sig den grå träbyggnaden, men min blick är fäst på stenaltaret. Dimman viker undan och bereder en gång. När jag lägger handen på stenen försvinner alla ljud. Vinden stannar upp. Inte ens mina egna andetag pustar ut i luften. Kylan från stenen vandrar upp i armen, äter upp musklerna och fryser blodet till is.

Skuggorna rör sig. Ur träden formas skepnader. Mellan stammarna träder en krökt figur fram. Jag hälsar henne. I vindarna dansar en sång ut, blandar sig med natten och träden. Mörka toner, utan ord. Melodin blir allt starkare och ytterligare två gestalter kliver in i gläntan. Främlingar i mörka mantlar, släpande över gräset. Den ena bär en stav. Den andra en säck. Det är dags nu.

Brädorna knarrar när vinden tar tag i andarnas hus och ruskar om det. En doft av jord och trä tränger in i mitt sinne och jag sätter mig ned intill den bortre väggen, samtidigt som jag försöker få en glimt av kvinnan som bjudit mig in i mörkret. Melodin tonar av, men ligger kvar i bakgrunden, som en påminnelse av att det finns något annat än träväggar och skuggor. Fler skepnader kliver in i huset, sätter sig längs väggarna likt en mur av svart tyg. Huvudena är sänkta. Händerna placerade i knäet. I mitten av rummet kliver kvinnan fram, stäcker på ryggen, men sjunker genast ihop igen till den krokiga gumma hon var när jag först såg henne vid stenaltaret. Innan hon sätter sig, viker hon undan manteln, lossar spännet och breder ut tyget på golvet. Sedan börjar hon berätta…


Den gamla gravplatsen
Det ser ut som en stenhög - ett röse med ett mystiskt träd på - men en gång i tiden var detta en gravplats. Långt innan här bodde folk sökte naturens folk upp platsen för att begrava de mest hedervärda och högtstående av sina döda. Där vilar individer av både människornas och alvernas släkte och även andra av skogens folk vilar här säger historierna/Yra, örtsamlerska.
Platsen besöks ibland av folk som söker råd från gamla andar och vill samla kraft men också av de som ämnar använda sig av gamla krafter för mindre välvilliga syften.

Handeln 
Gruvorna
Cavallius Gruva
Syftet med gruvan var att Erion Ledas III skulle få frakta guld till Wilone från gruvan Det blev en chock senare när det visade sig att gruvan var full med järnmalm och inte så mycket guld det ryktades om att det borde ha varit. I dagens läge har gruvans rikedom och köpslagning varit mycket privat och inte mycket har skickats till Wilone innan platsen förklarade sig som självständig. För övrigt sker handel med mindre hertigdömen, provinser och även enskilda smedjor och byar.

Den raserade gruvingången
Den gruva som kunde utnyttjas kortast tid, skulle fortfarande kunna återupptas i bruk om det bara fanns tillräckligt med folk som ville jobba med gruvan och någon som ville ta tag i de resurser och kostnader som skulle krävas för att sätta igång brytandet igen.
Det går rykten om att gruvraset var arrangerat för att dölja vilka de verkliga fynden är.

Övrig handel
Pelarnejd är en ung plats i stora länder och civilisationers ögon. För en del är det inte ens ett land. Men hur det än har varit så har allt fler på senare tid börjat resa genom och en del har börjat försöka bosätta sig på platsen.

Pelarnejd är en självförsörjande plats där folk fått ta hand om skogens egna resurser för att kunna sälja och byta till sig gods med resande handelsmän. 
Timmer från skogshuggarna har blivit en viktig vara men även det kött som jägarna på platsen kan sälja. Även pälshandeln har blivit populär.

Vägen är viktig och tack vare den har det kommit allt fler besökare som reser genom Pelarnejd. Skriftkunniga kan få sina kunskaper värdesatta och både drömtydare och helare har kunnat livnära sig på platsen. Tillsammans med resande handelsmän som gärna köper in skogens varor så har hyrsvärden funnit en chans till att tjäna ihop egna förmögenheter.
I grund och botten är folket på platsen självförsörjande och det krävs att man nästan kan mer än ett värv för att klara sig på platsen eller att man har nyttiga varor som man kan byta bort mot mat.

Skriftspråket för många är runor men ibland ses inslag från länder bortom Wilone som liknar skriftspråket från ett land du säkert känner igen.

Landet Wilone

Huvudstaden Nefanium i Wilone inhyser ca 2500 invånare med ca 100 soldater i stadsvakten. Det finns 5 stycken medelstora städer med ca 500 invånare och ett trettiotal byar/samhällen med alltifrån 30-100 invånare. Totalt finns det ca 6500 varelser som bor i städer. I skogarna vet man inte riktigt men gissar på mellan 5 000 och 7 000 varelser. Däribland tre svartblodsklaner á cirka 150 svartblod, 2 alvklaner á 100 alver och oräkneliga grupper av andra skogsvarelser.