Sagan om Kâpulistaban Mini-Kaja

Påhittad gemensamt runt värdshuselden en sen kväll i Pelarnejd tillsammans med några kaphûli, nedskriven av Tuva Sagoberätterska

Det var en gång en kista. I kistan låg det en gyllene guldost. Där fanns också en Orch i kistan. Kistan stod i en mörk grotta i ett högt berg. Nedanför berget fanns det en by. I byn fanns det en ädel och tapper handlare som sålde ost till människorna (tarki). I byn bodde det också många kâpuli (vättar). De tyckte att osten luktade väldigt illa, ja den stank!
En liten kâpulistaba (vättebarn) vid namn Mini-Kaja fick en dag nog av oststanken och bestämde sig för att leta reda på kistan med guldosten och ge den till handlaren så han inte behövde sälja ost.

Mini-Kaja gav sig av för att finna ingången till grottan. Hon letade högt och lågt på berget men fann ingen öppning och ingen grotta. Mini-Kaja hade hört talas om en klok gumma som visste var öppningen till grottan fanns så hon gav sig av för att hitta den kloka gumman. Mini-Kaja letade i tre dagar och tre nätter efter den kloka gumman men kunde inte hitta henne.

På den fjärde dagen kom Mini-Kaja till en skog. Där stod en stor Albai (alv) och spärrade vägen för henne. Albai sade: ”Här får du inte komma in. Det är vår skog och ingen annan än vi albai får komma in här.” Han spände sin båge och siktade på Mini-Kaja. Men Mini-Kaja var snabb, hon kilade mellan benen på albai och kom in i skogen. Väl där mötte hon fler albai som siktade på henne med sina bågar. Men albai hade ätit av handlarens stinkande ost och hade ont i magen så när de sköt sina pilar missade de Mini-Kaja och hon klarade sig oskadd genom skogen.

Efter ett tag kom hon till ett stort berg med en stor grotta i. Mini-Kaja gick in i grottan men förstod att det inte var en grotta utan en Olog-mun (trollmun) eftersom det stack upp tänder runt grottans öppning. Mini-Kaja tog snabbt tag om en tand och drog så hårt att den lossnade. Ologen skrek och av skriket blåstes Mini-Kaja iväg och landade utanför en stuga.

Hon gick in i stugan och där var det en gammal gumma som dansade dvärgdanser med två dvärgar. Mini-Kaja hoppade in i dansen. Medan de dansade frågade hon om gumman visste var ingången till grottan med kistan fanns. Gumman sa att hon kunde berätta det om hon fick två olog-tänder. Så Mini-Kaja fick ge sig av igen.

Hon kom till en äng och där fick hon se en dvärgmagiker komma flygande. Mini-Kaja vinkade ner honom och det visade sig att dvärgmagikern hade många olika sorters tänder till salu - draktänder, tarki-tänder, kâpuli-tänder och en stor fin olog-tand. Mini-Kaja köpte olog-tanden för många stenar sedan begav hon sig tillbaka till gummans stuga.

Men när hon kom dit – ve och fasa! Gumman var inte där! Mini-Kaja blev så arg att hon stampade i golvet och hoppade upp och ner av raseri! Då gick golvet sönder och hon ramlade ner i källaren. Där hittade hon en ritning på hur man bygger sig egna vingar. Mini-Kaja började bygga och snart hade hon ett par egna vingar som hon spände på sig. Hon flaxade upp ur huset och då såg hon en stor öppning i berget bakom stugan. Hon trodde först att det var en grotta men sen såg hon att det var en ologmun. Men där inne, i munnen stod kistan hon letade efter! Mini-Kaja svingade sig högt upp i luften och svepte ner och tog kistan.

Mini-Kaja gav kistan till den ädla och tappre handlaren som aldrig mer behövde sälja stinkande ost.
Och vad som hände när handlaren öppnade kistan och upptäckte att det fanns en orch i kistan, ja, det är en helt annan historia!

Berättelsen om Narmens skapelse och bann

"Det var en gång för mycket länge sedan... ja, längre än jag någonsin träffat någon som kan minnas i alla fall... en mycket mäktig magiker med stora planer på att ta över världen. Klok som hon var (enligt sig själv i alla fall) hade hon lärt sig av många andras misstag och hade insett att en sådan sak inte gick att göra själv. Hon var tvungen att skaffa sig hjälp... en bundsförvant lika stark som trollet, lika tålig som alven, lika smidig som skogsrået, lika djurisk som vargen, lika snabb som vätten osv. Men var stod en sådan varelse att finna?!? Magikern insåg att enda sättet att finna en sådan varelse - var att skapa den själv.

I veckor, månader, ja t o m år förberedde hon sig för sin uppgift (ja, ni ska veta att Narmen minsann inte var lätt att skapa). Hon studerade skrifter, samlade krafter, inhämtade offer och övade sig - inget fick ju gå fel...

Men som vi alla vet har ju magiker aldrig varit så särskilt bra på sådana där saker. Det som skulle ha blivit en fruktad och hatad varelse blev... en glömsk, liten Narm... smådum som trollet, flörtig som skogsrået, hungrig som vargen, busig som vätten, sjukdomstålig som alven och ensam, så ensam som bara en Narm kan bli... Magikern var förstås rasande; Detta var inte den varelse hon velat skapa! I flera veckor rabblade hon förbannelser över det väsen som skulle ha blivit hennes räddning.

Vad som hände magikern sen? Det vet jag faktiskt inte, men jag kan tänka mig att hon blev galen eller kanske slav åt någon ond demon... det är en helt annan saga... Narmen däremot blev sig aldrig lik igen. Till en början hade hon varit rätt igenom god och aldrig ens kunnat tänka sig att göra någon illa, men nu.......

Hör ni någonsin hört Narmens skratt eller fräsande i natten så SPRING! Vill ni någonsin höra någonting annat igen så bör ni springa för ert liv och stanna inte för att hon ser snäll ut - nattetid jagar hon! Då hjälper bara snabba ben och förstånd. Dagtid ja, då behöver du inte frukta Narmen. Då har hon glömt allt vad hunger är - i alla fall hunger efter kött. Då är hon mest liten och nyfiken som ett barn. För ingen kan vara lika frågvis som en Narm, ingen lika ömsint eller vacker - möjligen skogsfrun själv i så fall. Har man lyckats fånga Narmens hjärta går hon i döden för en - såvida man inte blir hennes middag först förstås. Tack och lov för att hon är ganska lättlurad så länge det är dag i alla fall.

Om man kan få henne snäll igen? Jag har hört någon gång att det finns en ritual man kan utföra som kanske kan hjälpa, men den är farlig. Mycket farlig! Till en början måste man fånga in henne nattetid och är det något Narmen månar om så är det sin frihet. Så om jag vore ni skulle jag inte ens försöka.... Vill ni att jag ska berätta mer? Ge mig ett stop till så ska vi se vad jag kan göra..."

Efter hörsägen från Runa - den hemlighetsfulla - underhållerska i de norra markerna....


Sagan om Salandrion
Salandrion Ferro var ute och gick med sin trogne tjänare Gaialas när han av en händelse fick syn på en av sin yngre tvillingbrors trognaste män. Han blev genast orolig eftersom hans tvillingbror förvisat honom från sitt rike i Jiblowi eftersom han ville erövra tronen och kommit på Salandrion med att bruka magi vilket är förbjudet där. Salandrion började skrämt gå därifrån men blev upptäckt. Det utbröt en strid men trots Salandrions magiska förmåga kunde de inte vinna striden. Striden gick bra i början och de var mycket nära att vinna. Medan Gaialas kämpade mot två svärdsmän lyckades Salandrion besegra sin motståndare precis när han skulle vända sig om och hälpa Gaialas så kände han hur hans lunga genomborrades av en pil. Han ser Gaialas springa mot honom. Han ger Gaialas sin ansiktsmask och och säger åt honom att springa. I masken hade han samlat sina krafter och magi efter som han viste att han var döende. Gaialas tog till flykten förtvivlad över att lämna sin herre och han undkom själv dödligt sårad men han visste att masken måste föras i säkerhet.

Aron strövade runt i skogen deprimerad över att ha mist sin närmaste vän Sigurd när han fick syn på en svårt sårad man som han av någon anledning kände ett starkt band till. Han gick fram till mannen fast besluten att hjälpa honom. När han kom fram så rosslade den främmande mannen, masken ta på dig masken. Han tvekade men tog ändå på sig
masken. När masken sattes över ögonen såg han ett starkt ljus sken och en ström av energi. Han visste inte riktigt vad som hände men han gick fram till mannen och satte båda händerna mot mannens bröst han kände en en enorm uppladdning och han lät energin strömma över till den andra mannen men efteråt kändes det som något fattades.

Aron blir besatt av Salandrion när han tar på sig masken.

När han räddade Gaialas fastnade en del av hans själ i honom så när de skiljs åt blir Gaialas galen och extra stark. Nu sägs det att de har skiljts åt och att Gaialas har blivit galen och jagar Aron!