Lajv - I Skuggan av Pelarberget - Flammande stjärna

You are here: I Skuggan av Pelarberget > Pelarnejd > Flammande stjärna 2-6 juni > Rykten och skvaller

Rykten och skvaller

Daterat den trettionde dagen i den femte månaden
"Hon lurade av mig allt jag ägde, till och med mina stövlar! Jag varnar er, den kvinnan är inte leka med. Hon snärjer er med sin söta tunga och hypnotiserande blick, sedan tömmer hon era fickor och försvinner kvickt!”

Daterat den tjugosjätte dagen i den femte månaden
Nånting är definitivt i görningen! Jag har fått höra att alla de norra forten i Wilone ska rustas upp. Varför är det nödvändigt? Inte fruktar väll Ärkehertigen några simpla svartblod? Eller är det något annat han fruktar?
Bara igår fick jag order om att jag skulle förflyttas till fortet Örnen vid Wilones norra gräns. På gränsen till Ukrapa. Vi avmarscherade från Drottningborg för tio dagar sen. När vi kom fram till fortet byggdes det för fullt. Soldater trycktes in i fortet och alla verkade frågande. Det verkar som Wilone rustar för krig!

26:e dagen i den 5:e månaden 1670

Daterat den tjugonde dagen i den femte månaden
Vid gott humör var Enöga denne morgon då han redan tidigt på morgonen kom till värdshuset och bad om att få bjuda alla närvarande på ett stop cider och hur kunde denne simple legoknekt helt plötsligt få råd att lägga ut så mycket silver för att kunna bjuda alla. Vart det kom ifrån teg han om med ett hemlighetsfullt leende på läpparna medan ögat lös utav en girig glöd.

Daterat den nittonde dagen i den femte månaden
I månvarv sex vid blodröd sol skall män förgås
i blod skall ljuset dväljas och bilan falla, när skall
lärda och rika män befallas?
Ty rättvisan finns alltid där antingen i ord eller i
död mans blod.
Tag i akt och läs er själ
ty rättvisan kommer med slipat svärd.

Så löd det budskap som satt uppspikat på både värdshus, gruvan och fortet, men vad var meningen med detta?

Daterat den sjuttonde dagen i den femte månaden
Att vara spejare är en mycket ensam uppgift, inget som borde vara något problem så länge man kan hålla sig i skymundan och har bågen till hands. Men ensamheten går på förståndet ibland och därför visste Kyran inte vad han skulle tro när han där om natten tyckte sig se hur andarna klev ur träden för att dansa i dimman, dock så var kraftplatsen också en mycket underlig plats. Vad det än var som inträffade så stannade han inte för att ta reda på det utan var snabbt påväg bort till folk igen, vem vet? Kanske höll ensamheten ute i skogen på att gå honom på nerverna ändå?

Daterat den sextonde dagen i den femte månaden
“Mörkret! Mörkret är här!” Utbrast vandraren Halldur plötsligt då han nästan flög upp från den bänk som han tidigare legat och sovit på. De andra gästerna såg underligt på mannen medan en del lade undan sina stop.
“Det är klart det är mörkt, det är ju mitt i natten” Muttrade Ulf till denne medan han serverade en annan gäst ett stop cider. Och visst var det mörkt denna natt, men de flesta verkade fortfarande se på den skärrade Halldur som bara ytterst förvirrad satt kvar, kunde det ligga något i det att denne hade gått för nära Malströmmen?

Daterat den femtonde dagen i den fjärde månaden
Dag som natt ekar hammarslagen över Pelarnejd och det var länge sen man såg Ulf i sitt värdshus. Folk har pratat om att han har blivit besatt, andra om en förbannelse och det enda man har fått ur honom är att bygget måste fortsätta annars drabbas Pelarnejd av något hemskt.... Han har setts bära plank långt in på natten och det verkar vara ett hus som tar form, Trymer hörde honom säga något om ett hus till andarna, andarnas hus...

Daterat den tjugoförsta dagen i den fjärde månaden
”Dödens öga”, sade han förskräckt och svalde. På väggen stirrade målningen mot honom. Snabbt nuddade han vid sin panna och mumlade de heliga orden. ”Varför har andarna fört mig hit? Vad har jag här att göra?” Ljuset i hans lykta hade krympt till en liten stump och det var en bit till lägret. ”Äsch, jag kommer tillbaka imorgon”. Lik så gjorde han, men fann att tecknet på väggen försvunnit.

Daterat den tjugotredje dagen i den fjärde månaden
”Kapten Blerina om jag får be!”, röt den bastanta kvinnan och smällde stopet i bordet. Yngligen ryggade tillbaka bad skamset om ursäkt. Han hade kommit för att be henne om en tjänst, information om en transport som hennes män skulle övervaka, men att börja samtalet med att glömma titlar var ingen bra start. Blerina såg irriterat på honom och han ville helst gå därifrån, men över hennes axel såg han Arix stå lutad mot en av värdshuset väggar och övervaka det hela. Han sträckte på ryggen och skulle precis fråga när plötsligt två av krogens gäster rök ihop och orsakade en himla tumult. Blerina suckade trött men reste sig upp och gick emellan de druckna männen. Varg gav nu upp trots Arix hårda blickar. Han krängde på sig ryggsäcken och rörde sig med raska steg bort nedåt vägen…

Daterat den tjugosjätte dagen i den fjärde månaden
Solkyssta kinder och klargrön blick
Du har gjort mig till en trånande prick
Jag må vara fattig och sliten i kant
Men sjunga det kan jag, det är sant

Om jag bjuder på ett stop och min arm till dans
Ger du mig då en ärlig chans
Att visa att jag faktiskt är något att ha
Någon som är riktigt bra

När stjärnorna tändas och mörkret faller på
Finns jag med min axel som du på vila få
Jag är en hederlig man säger jag i alla fall
Kom vill du följa med mig under tall’n

/Till en av de fagra pigorna i krogen

P.S. Den där Ulf är ingenting jämfört med mig.

Daterat den första dagen i den femte månaden
”Jodu, så är det. Jag har själv varit där och talat med en av de stiliga herrarna. Och du skulle ha sett deras kläder! Dyrbart tyg i vackert lila och vitt och blanka stövlar. Jisses, jadu Alvin, det var en syn jag sent kommer att glömma. Och du skulle ha hört deras historier! Jag tror vi allt få ta och gå dit snart igen så att du får se allt med egna ögon. Trots att du ogillar allt som har med Wilone att göra så kommer även du att fascineras av detta.”

Daterat den andra dagen i den femte månaden
Elden sprakade och sände upp gnistor i den mörka natten. Mitt emot Björk satt en ung man som sökt henne om svar. Hon såg honom intensivt i ögonen och han vek inte undan med blicken. Modig, tänkte hon. Med vana fingrar blandade hon korten och lade de sedan i tre högar. När första kortet vändes var det magikern som visades. Den unga mannen satt orörlig. Hon vände upp de resterande korten och såg sedan på honom igen. Det ryckte lite i musklerna kring hans mun, men inte ett ord yttrades. ”Du vandrar med skuggor och dansar på glöd. Vill du ha tillträde till kraften måste du hitta Kraxx. En gåva vore nog på sin plats, hon är inte att leka med.” Den unge mannen reste sig upp, slängde fram ett par silvermynt och försvann sedan bort från platsen